Att vårda svårt skadade människor ställer höga krav på såväl kompetens inom medicin och omvårdnad som multidisciplinärt samarbete och kommunikation, men också på förmågan att hantera kriser, oro och rädsla hos patienter och närstående. Traumaomvårdnad belyser bland annat skademekanismer, akut omhändertagande, fysiologiska reaktioner, smärtbehandling och rehabilitering.Oavsett var mötet med patienten sker, prehospitalt eller på sjukhus, måste snabba beslut fattas och en strukturerad undersökning genomföras för att identifiera de svåraste skadorna, stabilisera patienten samt ge livräddande behandling och fortsatt vård.